Första jetflygplanet i Svenska Flygvapnet avsett för ”nattjakt.” Flygplanstypen tillverkades på de två Havillandfabrikerna i England och är en vidareutveckling av Vampiren. Den har liknande kropp med två stjärtbommar och raka vingar. Framkroppen uppbyggd av lamellträ och flerskiktsfanér med balsafyllning som ger en tät kabin - tryckkabin. Motortypen är en vidareutveckling av en berömd de Havilland radialturbinmotor, Goblin i tidstypiskt enkelströms-utförande och utan efterbrännkammare, kallad Ghost. Det är f.ö. samma motor som kom till användning i J 29 ”Tunnan” och som licenstillverkades av Flygmotor under beteckningen RM 2A.

Flygplanet utrustat med radar PS-20/A resp. PN-53/A.

Till Flygvapnet beställdes 60 st varav den sista levererades 1954. Ett fpl, 33014, totalhavererade 1953 innan leverans vid Chester. Alla 59 maskinerna fick camouflagemålning och J 33 ingick i F1s divisioner för nattjakt.

Det visade sig att flera modifieringar blev nödvändiga: NF 2 modif. till NF 2a. För att komma ifrån vissa restriktioner i manövrerbarhet och hastighetsregister krävdes flera ombyggnader, bl.a. roderförändringar, liksom modifierad huv för att underlätta uthopp. (Ingen katapultstol!). Dessutom tillkom radarhöjdmätare PH-10/A.

Flygplanstypen kom att användas av flera flygvapen världen över och tillverkades även på licens i Schweiz. Fanns även i en all-väders Navy-variant med bl.a. förstärkt landningsställ ”Sea Venom”.

Fyra Venom ingick efter FV-tiden i Svensk Flygtjänst AB som måldragare. Dessa ommålades så småningom till gul färg som var det typiska för måldragarna. I muséet har vi individen med tillverkningsnr c/n 12364, levererad 1953 med fpl nr 33015 i Flygvapnet - sedan 1958 måldragare i svenskt civilt register som SE-DCA på RFN Vidsel. Haveri 1963, kasserat 1969.

Därefter brandövningsobjekt.

​

​